Ibland kan man i den Nordeuropeiska debatten mötas av oförstående inför begreppet ”kvinnliga rättigheter”. Det kan hävdas att de ju är en del av de mänskliga rättigheterna, och att det är viktigt att fokusera på de mänskliga rättigheterna. Självbilden hos många politiker i de rika demokratiska samhällena är att det råder jämlikhet mellan könen i deras länder. Det är en ståndpunkt som även många kvinnliga politiker, och kvinnor generellt, i dessa länder intar.
Det är förvisso så att kvinnors rättigheter och möjligheter är större i dessa demokratiska länder, men det finns ändå mycket kvar att göra. Kvinnor i dessa länder är fria att utbilda sig, välja partner, att investera i fastigheter eller på annat sätt sköta sin ekonomi. De har tillgång till sjukvård och preventivmedel, de har politiska rättigheter på samma villkor som männen. Men, det råder ändå inte jämställdhet mellan könen i dessa samhällen. En kvinna tar fortfarande hand om det mesta av det oavlönade hushållsarbetet. En kvinna som yrkesarbetar har ofta lite lägre lön än motsvarande man. En kvinna är mer begränsad än en man i sina karriärmöjligheter. En kvinnlig politiker eller arbetsledare är ofta mer ifrågasatt än en man i samma position.
Det som visar mest att kvinnor i rika demokratiska länder inte är fria att utnyttja sina mänskliga rättigheter på samma självklara sätt som en man, är dock de begränsningar av hennes frihet som männen står för. Det är de sexuella övergreppen och trakasserierna som vissa män anser sig ha rätt att utsätta kvinnor för. En kvinna måste alltid vara på sin vakt ute i det offentliga rummet. Hon kan inte röra sig på samma absolut självklara vis som en man kan. Hon måste planera allt inför sin utevistelse noggrant. Vilken väg är upplyst? Var kan förövare gömma sig? Var ska jag gå för att roa mig, och hur kommer jag hem därifrån? Vilka kläder kan jag ha på mig? Med vem kan jag gå hem, och när? Har jag pengar till taxi och är mobilen laddad? När en kvinna inte längre behöver överväga dessa saker kanske de kvinnliga rättigheterna kan likställas med de mänskliga rättigheterna.
Lyfter vi blicken till andra, mer patriarkala, samhällen handlar de kvinnliga rättigheterna inte längre bara om trygghet och jämställdhet. I många länder handlar de kvinnliga rättigheterna om så basala saker som rätt till utbildning och sjukvård. Rätten till lika mycket, och lika bra, mat som sina bröder. Rätten till sin kropp, att inte könsstympas och att fritt få välja partner. Att välja om hon vill bli mor, och hur många gånger. Rätten att få ärva lika som sina bröder. Rätten att få arbeta utanför hemmet. Rätten att få röra sig fritt vart hon vill utan att hennes far eller bror måste ge sitt tillstånd. Rätten att få födas!
Det sker idag ett folkmord på kvinnor. Man använder inte arkebusering eller gaskammare, men det är likväl ett folkmord som pågår. Det ”fattas”, enligt UNICEF, 117 miljoner kvinnor i Asien. Fosterdiagnostiken har medfört att föräldrarna kan få reda på könet hos det väntade barnet. I till exempel Indien och Kina aborteras flickfoster långt mer än pojkfoster.
